Ljungsson

Jag lyckades gå från stabil upp till hyper för att känna enorm lycka för att sedan krascha i ett mörker, jag hade tur som fick snabb hjälp denna gången för det gick för fort och för långt ner.

Nu är jag på väg upp igen, med en någorlunda vardag och ork. 

Jag är fortfarande enormt trött, har höjt medicinerna och jag är lätt irriterad, men jag orkar igen! 

Att leva som psykiskt sjuk är svårt och tungt men att göra det med barn är en hel resa till. 

Att sova nästan hela dygnet bara för att orka duscha är omöjligt med barn. 

Jag har tur som har en stöttande sambo som låter mig ha min "vilotid". Det tar längre tid att komma tillbaka när man inte kan vila sig i form 100%

Men det går, det måste gå. Jag har två helt fantastiska barn som får mig att kämpa hårdare än någonsin. 

Efter möte med min nya läkare har jag tagit tag i att göra det jag vill, att satsa 150% på mig och det jag älskar. Vilket nu resulterat i att jag har en anställnings intervju inbokad och att jag ska säga upp mig om en vecka.

Jag ska ta risken, jag säger upp mig utan säker framtid. Jag måste bli av med stressen och ångesten som mitt nuvarande jobb ger. 

Starkare än hulken